För d första, RBO, Tack för uppdateringen! :)

Nu ska ni få höra när min stackars Patrik hade en skräckupplevelse här om dagen! Haha! Han skulle döda mig om han visste att jag berättade, men d var så gulligt så jag kan inte låta bli! :)

 I veckan stod Patrik ute på balkonen å rökte och jag tyckte att det skulle vara hysteriskt roligt att stänga ut honom där ute. Sagt å gjort, jag drog igen dörren å lät han stå å knacka där ute ett tag. (Varför är sånt där så roligt egentligen? Jag menar inget säskillt hände, han stod ju bara där å knackade liksom. Och jag stod å fnissade på insidan. Jamen gud va kul alltså. Men iallafall.) Släppte in honom efter en stund och han hämnades genom att brotta ner mig i sängen (eller bara liksom välta mig, inte så svårt å få omkull mig nåmer!) och kittla mig halvt till döds.

Men då när jag ligger sådär på rygg med benen så uppdragna jag nu kan med min kanonkula så sjunker ju magen in mot ryggen. OCh jag kan hålla med om att den sjönk in mer än vanligt. Men stackars nervösa och blivande pappan Patrik fick P.A.N.I.K HIhi! Ni skulle ha sett hans min!! Han frös mitt i en rörelse med ena handen på min mage och snabbt flackande blick.

"Vars är magen?! Vart tog den vägen?! Det är ju bara en massa fläsk här?" Stackars Patrik trevade runt med handen på magen när en blixt av klarsynthet verkar slå ner i honom. "Har vattnet gått?!!" Och hans hand flyger från magen ner mellan benen på mig för att känna om mina jeans blivit blöta. Hihi! Han var såå skraj.. Stackaren! Ja, vad ska han tro, när jag ena sekunden har en enorm och hård mage som står rätt ut och helt plöstsligt är den puts väck! Haha! Men stackaren.... Nåja d var kul iaf! Men det kanske är en såndär historia som "man borde ha varit där" för att finna det roligt. Vet inte riktigt.. Nånåå, jag tyckte det var charmigt!

Kom hem igår från jobbet med betydligt mycket mindre sammandragningar. Hade inte alls lika jobbit som i förrgår. Men då var jag riktigt lat igår. Ansträngde mig hårt för att hålla koll på vad jag egentligen gjorde. Stackars E och Rusu som säkert fått jobba arslet av sig när dom delar dagar med mig. Hojj. Men men, jag kan ju göra nånting vettigt.

Det verkar ändå lite som att sammandragningarna kommer oavsett hur försiktig jag är. I slutet på skiften så börjar det dra ihop sig hos lilla Kotte. Well, nu känns det inte alls lika omöjligt att klara av mina sista veckor! :) Bra!

Näpp, nu dags å kolla in lite andra bloggar och sen dra sig till jobbet!