Jahapp! Som ett brev på posten i vecka 30 kom förvärkarna. Men jössös! Jag kan inte fatta att alla mina krämpor kommer fan i mig i exakt "rätt" vecka. Och det är inte psykologiskt. Jag vet, jag hade också trott det. En nervös och manisk förstföderska håller sig enormt upp-to-date på sidor som familjeliv.se, niomanader.se, blimamma.se och vet för det mesta vad som pågår i hennes mage. Men saken är den att jag hinner inte läsa mina "vecko-texter" innan jag känner veckans stora grej!

Låg tidigare på soffan och knappade på datorn och kände hur d stack och värkte i magen. I som nedre delen av magen. "Aha," tänkte jag, "d är när jag stressat nu på morgonen." Så jag lade bort datorn och lade mig på sida och sov en liten stund. Vaknade efter en timma och mådde prima. Nu stod jag och bakade i köket när det började värka och sticka i magen som fasen. Började lite smått (så från början brydde jag mig inte ens om det) men det som växte i styrka och tillslut kom jag på mig själv med att stånka å kvida och ajja lite grand hela tiden. Sen började det stråla mot ryggen lite grand å då fick jag smått panik.

"Jessus!! Ska jag föda?!!!"

Stod där i köket med uppspärrade ögon, fastfrusen i golvet lite bredbent med skarf om håret och med slickepotten i högsta hugg och hjärnan gick på högvarv...

 "Tänk tänk... Vad var knepet för att skilja förvörkar från riktiga värkar?!" Och inte slutade det göra ont stod där och försökte tänka. Fick riktigt dra

 efter andan och ta tag i diskbänken när det gjorde som värst ont.

Kastade in kylvarorna som stod framme i kylen och knatade till soffan.

Lade mig ner och googlade mitt ont i magen.

Och Tadaaa!

Det verkar som att det som värker inte är värkar. (Muhahaaa! Var bara tvungen å få skriva det sådär. Dåligt värre jag vet. Fniss.)

Och skillnaden mellan värkar och förvärkar är att förvärkarna går över när du lägger dig ner och tar det lugnt, eller tar ett bad eller så. Och det är precis det dom gjort! Medans jag skrivit nu så är dom som bortblåsta. Känner mig bara lite trött, både i huvudet, ryggen och höfterna.

 Jäklar, kom just på att detta inte var så bra egentligen. Nu håller vi tummarna att jag inte får sånt här på jobbet... Haha! VAd ska jag göra? Gå på lagret och lägga mig eller?

Insåg precis att vi har en lite större ugn än standardugnen. Skulle baka en potatisbekelse-kaka som min moster alltid brukade göra. Och den skulle ju göras i en långpanna. Jepps, gjorde smeten, smetade ut den i min långpanna. Och insåg efter att jag tagit ut den ur ugnen att min panna är längre än alla andra pannor. Den var så tunn så tunn så...ja. jag vet inte. Jätte fluffig och fin annars... men alltså... Ja, mycket tunt fluff! Suck. Nåja, nu ska jag å smaka på mitt tunna fluff. Eller först ska jag göra den klar!